De går som i våger allt i hop, har haft så himla bra dagar och har mått för jävla bra. Men ibland så känns allt bara för jävligt, jag vet inte vad man ska tro vad man ska tänka är man så bortkommen? Jag är inte den personen som gillar att "skälla" ut andra men ibland känner man att måttet är rågat att allt bara håller på att sväma över kanten, så man har bara lust att säga exakt vad man tycker och tänker men jag tänker inte lr rättare sakt vill inte sjuka så lågt. Men de kommer väl en dag då jag verkligen kommer säga vad jag tycker och då kommer man väl få skit för det, men vad fan sak man göra man kan ju inte gå och må dåligt när man vet att man kanske kan gör nåt åt det. Men jag hoppas jag aldrig ska behöva det och att personerna i fråga fattar hur de får mej att må, kan bara säga att de den/dom håller på är pyskisk mobbning men den/dom vet väl inte att de kanske sårar lr så gör den/dom de bara för att jävlas för att verkligen bryta ner mej!! Men jag ska fan inte ge vika de kan ni glöma, jag har blivit överkörd en gång och jag tänker inte ta sån skit nå mer!!!! Jag må vara svag men när de gäller vissa saker så är jag hård/stark, jag kämpar för de jag älskar/tycker om för jag har lärt mej så jävla mkt om vad de finns för manupulativa människor och jag är inte samma person som jag kanske vara för 4 år sen, Godtrogen och lätt vem som helt få köra med mej. Nej, nu har man växt och vet vars gränser går man behandlar inte andra som skit som om dom inte vore värt ett öre...
Jag har blivit utskrattad och peckad på jag har fått höra de en och de tredje och de har tagit mkt på min självkänsla och förtroende för andra människor. Jag trodde de var rätt att behandla andra så där, tills jag upptäckte en helt ny värld där människor vara snälla och där man inte blev behandlad som luft och de var en frihet, så nu håller man på att bearbeta allt men håller på att växa som person försöker att ta mej igenom svåra hinder so man kan möta på vägen. När man ser tillbaka på tiden som har vart så kan man nästa inte tror det är sant att jag sitter här i dag, är så glad att jag har min underbara Dennis som har hjälpt mej oehört mkt och de har fått mej att se saker på ett helt nytt sett och har öppnat upp en ny och rolig värld för mej och fått mej att känna att jag är värd nåt. TACK ÄLSKLING! Min pappa han är den viktigaste rollen i mitt liv för utan han hade jag aldrig klarat mej igenom allt som har varit! Du är BÄST!
You go girl !
SvaraRadera