Livet !

Ska man vara ärlig lr sak man inte var ärlig? Vad säger ni? Jag tycker att man ska vara ärlig och säga vad man tycker och känner istället för att gå bakom ryggen på folk. Jag tycker de är så dålig stil av vissa personer som sitter och säger en sak om att vara ärlig och säga vad man tycker osv och så går dom i mot de dom själv säger de må jag säga är så jävla dålig stil. Ännu värre är när personen sårar nån medvetet bara för att få som dom vill, vad är de för vänner som håller på så? Visst man kan inte tyck om alla men då behöver man inte heller låsas vara en heller man är inte blind man ser mkt mer än vad man tror, Att bli sviken och lurad av nån man tror är ens vän de är nog de värsta man kan vara med om. Jag vet inte om nåt har nå samanhang men jag har då iaf fått skriva av mej lite, spela roll om andra inte förstår vad jag har skrivit så länge jag har fått ur mej allt jag har att säga så är jag nöjd nån kanske som känner mej väl vet nog vad jag pratar om och förstår vad jag har skrivit..

En önskan jag har är att människor ska kunna prata om sina känslor och kunna utrycka sej mer, fattar inte varför de ska vara så svårt att berätta för personen i frågan hur man känner visst jag har haft mkt problem med att berätta hur jag känner men nu har jag fått lära mej att om man inte säga nåt så kanske man förlorar nåt bra lr att nån annan hinner före så om man ska ha nå så kan man inte sitta och fundera. Jag har oxå lärt mej på vägen att man fan inte ska ge upp de man vill ha för hur skulle de se ut om alla skulle ge upp då skulle man ju inte komma nån vart här i livet, jag har haft många svåra perioder och mått så jälva dåligt att jag bara vill försvinna från allt och ge upp men sån tur har jag haft en sån underbar vän och en underbra pappa som har hjälpt en upp på bena igen och stöttat en till hundra är så glad att jag har vart så stark i mej själv att jag har klarat mej igenom alla svåra stunder utan att ge upp och genom de så kommer jag aldrig ge upp utan en strid. Så tro inte att NÅN kan trycka ner mej igen jag klarar mej alltid till slut iaf, utan min älskade pappa så skulle de vart jobbigt men när jag vet att han finns där för mej så klara jag allt, har lärt mej av den BÄSTA ;)

Mitt liv har aldrig vart lätt men jag har alltid klarat mej och de är ett under tycker jag, från då jag började ettan på lågstadiet har jag alltid vart den som folk har retat jag tänkte aldrig på att dem var dum trodde de var okej att bete sej så men när vi väl flyttatade till lule så fortsatt de men då blev de värre mkt värre och då började jag ana att de kanske inte är okej men jag brydde mej inte jag fick ju ändå vara med dom som var populära, jag hade ett rent helvet under mellanstadiet och fick aldrig den hjälp jag skulle ha. . . Där är en början på vad jag har vart med om mer tänker jag inte berätta nu kanske så kommer resten nån gång om jag tar mej modet att skriva om de.

Allt men vill är att känna sej älskad, uppskattad och en som man kan lita på men de är inte ofta man får känna allt de. Just nu så kan man säga att jag har inte nått liv om man ser tillbaka på hur mkt folk man hade runt om kring sej när man vara 15 år, nu sitter man hemma och sitter fast limad i soffan och glor i tv lr sitter framför datorn vad är de för liv? vars tog alla vänner vägen? vars försvann mitt liv? Jag är glad för de jag har kvar och är glad att jag har Dennis vid min sida men man känner ju att man saknar ett mera social liv som man hade förr att man har nån att umgås med men alla är ju upptagna alltid lr så hör dom aldrig av sej så man själv får sitta och hör av sej hela tiden och de är ju inte kul de heller de blir ju uttjatat i längde, men måste ju dra jämt men nu förtiden är de inte så nå mer. Förändringar brukar dom ju säga att de sak vara nå bra, men ibland så är inte förändringar nåt bra de kan leda till nå sämre oxå och de är ju inge kul.

Livet sak inte alltid vara lätt men måste möta hinder på vägen för att veta vad som finns på andra sidan och hinder och problem kan bara leda till nåt bra senare för annars skulle de inte finnas, man kanske inte stöter på dem lätta problemen som man kan lösa på en dag men sånt får man ta ibland de kanske tar ett tag att reda ut de svåra som man går igenom, men sånt gör bara att men blir starkar som person. Samma alla misstag man gör de lär man sej av och då gör man inte om dem och de är väldigt sant för utan alla kupp och groppar på vägen och misstag som man gör så står man bara still på samma ställe. Jag tror då iaf att allt sånt måste man gå igenom för att växa som människa och kunna hjälpa andra männskor som har de svårt.

Bakom varje svårighet finns en möjlighet.