iga att förstå känslor kan gör en glad och den kan gör en ledsen men kan bli arg och man kan bli glad, men iblnad vill man bara att den inte ska finnas. Jag har så mkt känslor inom mej så jag vet inte vad ja ska göra av med allt så nu hade jag tänkte försöka få av mej lite. Men är inte den bästa på att prata känslor och liknaden håller de mest inne för mej själv för man inte vill vara till besvär men vill ju inte heller såra nån av att man har sakt nåt dumt lr icke dumt, men man själv ska ju må bra så ibland så kanske man måste få släppa ut lite aggretioner eller att få släppa fram dem där tårarna som finns långt där inne som man inte riktigt vågar ta fram lr inte riktigt vet om att de finns där, de bara kommer utan förvanring och man bara undrar men varför gråter jag, varför blir jag så arg eller varför kan jag inte bara få skrika ut till hela världen att ja mår skit kasst och behöver lite närhet och förståelse av någon. Nån som bara finns där och lyssnar och få luta sej mot när man har de svårt.Det kan var svårt att just oxå öppna sej för nån för just när man vet ordet av så går dem en bakom ryggen så vad är då menningen med att säga vad men känner och tycker till nån som man kanske inte kan lite på? bättre att vara ensam och inte säga så mkt än att ha tusen "vänner" som bara såraren om och om igen, så ser då jag på saken. Har blivit sårad så mkt i mitt liv så nu orkar man inte så mkt mer, just nu känns de lite jobbigt att inte har så mkt vänner som man hade för 6 år sen, visst hade de vart kul att skaffa ny vänner men de slutar alltid i att dem säger vi måste umgås mer lr ja lovar ja ringer så hittar vi på nåt och liknade. Bull shit när man väl ska ringa och fråga om man ska hitta på nåt så är de ALLTID något i vägen då börjar man ju undra om de är sant lr om du inte vill vara med en..
Allt känns just nu som ett mörker, vet inte vad jag känner allt är bara allmänt jobbigt önska att världen inte skulle vara så svår och komplicerad. Är så förvirrad mina tankar dom snurrar runt runt i huvudet och vill bara få komma ut och få säga allt vad jag tycker om vissa människor och vad jag själv känner och hur jag mår av att bli behandlad av vissa.. Mit liv känns just nu som ett stor mörk grop som jag sitter fast i och jag vet inte hur jag ska ta mej upp ?!?! varför sak de vara så svårt att sätta gränser att få säga vad man tycker och berätta att nu blir ja ledsen,arg eller beviken när du gör dem här sakerna, men inte ens de klara man att göra!! Man ska ju må bra, men när man inte gör de vad gör man åt saken? Inget man bara sitter och kollar på och tänker de löser sej de blir nog bra de här men i själv fallet så vet man innest inne att de kommer inte att ordna sej men ändå så gör man inget de är ju helt sjukt. Vem sak man ta hjälp av när man har de som jobbigast? vem sak man berätta dem mörkast hemligheterna åt? vem ska men lita på när man vill berätta nåt som man igentligen inte får säga? vem/vilka kommer att finnas där för en när man väl behöver en hjälpade hand när man mår som dåligast? Ibland mår man så dåligt att man inte orkar hålla de inne och så får man ett stort raseri utbrott mot nån som de inte alls ska ta skiten som hoppar ut ens mun, men vad gör man åt saken man packar fortfarande på sej en massa skit under en lång period till man inte orkar hålla de in nå mer och så kommer allt på en gång de kan komma i tårar lr i skrik och så undar folk varför blir du så sur lr var för är du så där, men man säger inget om varför man igenteligen gjorde som man gjorde. Alla behöver en vän att prata med och alla behöver nån som kram om en och säger till en att allt kommer att bli bra. Det som gör mej mest ledsen är folk som inte vågar vara ärlig och går en bakom ryggen det finns inget värre än att bli sviken och sårad. Det är så mkt mer som jag vill säga men känner att jag inte vill lämna ut mej helt. Men de de skönt att få skriva av sej lite om vad som går runt i mitt lilla huvud...
I dag har jag tvättat bort all smutstvätt de var skönt och så har man diskat undan lite och så har man lagt köttbullar (hemma gjorda) och så blev de mjölk stuvade markaroner de var sååå gott. Sedan så pratade jag med Nea, fick hör nåt rikgit kul hon och anders väntar sitt andra barn är så kul... kan ju bara säga GRATTIS till er och hoppas att allt går bra. Jag måste bara säga att Othilia oj vad hon har växt och hon har blivit underbart söt ;) tiden går så fort man hinner ju knappt me själv. :/ När jag satt och pratade me nea så satt jag i mina tankar önskade att jag oxå skulle få bli mamma snart, känner att tiden går så fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar